Julmys i lägenheten

I år (eller det är ju fel förra året menar jag...) blev det inte så mycket julförberedelser som jag önskat. Inte ens julgardinerna kom på plats eftersom jag tänkte byta ut dem mot ett par andra som tyvärr visade sig finnas endast i min fantasi, men med en röd och prickig duk, en adventsstjärna och ljusstake och lite blommor får man sig ändå en julmysfix.

Jag blir fortfarande, så gammal jag är, varm i magen när jag smyger runt i ett mörkt och julljusbelyst kök. Liksom jag blir när jag tittar på en tindrande gran.

Vill man dessutom få mitt hjärta att bulta lite snabbare, ja då säljer man ut kitschiga julstjärnor i rosa och cerise för tio kronor styck. Visst är de härliga? Jag älskar julblommor och efter jul kostar de ju oftast mindre så självklart köpte på mig två rosaspräckliga små amaryllisar också när vi ändå var och nyårshandlade på City Gross. De har dock inte slagit ut ännu.

Julpyntet hemma

Nedan följer lite bilder på favoritpynt i urval. För er som följt bloggen ett tag är det nog gammal skåpmat men för mig är det en liten minneshjälp för framtida julinspiration - "Se där! Det året hängde vi minsann smällkarameller i granen och din fars gamla jukulor, kottar och klockor fick alla vara med i granen. Det var väl fint!?" 

Julhjärtat fick jag en jul för många år sedan av en gymnasieklasskamrat och jag tycker det är så fint,  rustikt och väldigt juligt på något vis och påminner mig dessutom om henne. 

Adventstjärnan har jag haft lite delade meningar om under åren. När jag var liten hade jag en likadan, om än något mattare i färgen, som var arvegods efter gammelfarmor och sen när jag flyttade hemifrån köpte jag en likadan (eller var det mamma som gjorde det?,  jag minns inte)  men då tyckte jag ett tag att den hade lite pensionärsvarning och var lite skämsig sådär men ändå barndomsnostalgisk så den byttes inte ut. Nu tycker jag att den känns väldigt retro och gammaldags på ett lite schysst, lite 50-talsaktigt vis. Jag har t.o.m. funderat över om stjärnans lite fulsnygga kusin finns kvar hos mor och far (en plåtstjärna med utstickande ljusstaksljus om ni fattar vad jag menar). Den känns nämligen väldigt het nu, i alla fall om man gillar retrostilen. 

Själv har jag ju som alltid svårt att hålla mig till en stil, jag blandar och ger. Lite lantliga blockljus i mossa här,  romantiska änglar där, en femtiotalskula och en ny adventsstjärna och det är kanske det som gör julmyset?

Min jul

Här kommer en liten exposé över min jul, om än något sent...

Den 22/12 tog vi bilen och tuffade ner till mina föräldrar. Vi var med och julpreppade lite hos dem genom att hämta och klä gran t.ex. och vips var dagen där.

På julaftonsmorgon intog vi julfrukosten. Då dukar mamma fram den heminlagda sillen, sillsalladen (som jag älskar högt till skillnad från barnen i Bullerbyn) och skär de första skivorna av skinkan. Dessutom dukades det fram lefsor (ett mjukt tunnbröd med norska rötter) som mamma och syrran bakat. Bröden är fantastiskt goda alldeles nyvärmda med skinka och senap på och med lite sillsallad på tallriken njöt jag i fulla drag.

Efter frukost började jag och sambon att laga Janssons frestelse till jullunchen medan mamma och pappa gick på julvisit till grannarna. Sedan åkte vi en snabb sväng till min ena halvsyster och hälsade dem god jul innan vi åkte hem igen bara för att mötas av en sorts Lützenliknande dimma och ett oroväckande os. Jag hade inte stängt av ugnen! 

Till saken hör att mamma och pappas spis är en svart sak med rätt nötta siffror, särskilt för en som är ovan, dessutom hade ugnseländet förlorat sin ugnslampa helgen till ära så jag skyller på det. Tur som var så var det inte så illa ställt med Janssonen i alla fall. Värst hade ugnen själv råkat ut. Grädden hade sölat över kanten och bränt men själva gratängen smakade faktiskt bra även om den kanske var något solbränd på ytan.

Pappa pyntade granen lite extra...

Vi lät oss i alla fall väl smaka av allt det goda, eller jag kan inte få i mig dopp i grytan men annars är jag inte så knusslig. Till exempel äter jag gladeligen tungan som mamma kokar varje jul fast det är hon och jag rätt ensamma om i familjen. Tungan är dock supergott med senap på och kan man äta korv och köttbullar så borde man inte banga för rent kött, så dä så.

Sen var det ju inte bara kött på julbordet förstås utan sillar av olika slag (mammas egeninlagda är ju den bästa) kallrökt och varmrökt lax, hemgravad lax, laxpaté och - sillsallad! Jag fokuserade på just sillsalladen, sillen och den varmrökta laxen för just nu ska jag undvika kallrökta och gravade produkter då vi väntar ett litet pyre till sommaren.

Efter långlunchen var det ju Kalle Anka på burken men i vanlig ordning slumrade jag till redan efter första inslaget (som för övrigt fortfarande innehåller en bunt stereotypa figurer trots redigering med tanke på allt tjafs som varit kring detta). När Ferdinand kom i rutan sov jag som ett barn. 

Däremot var jag klarvaken när Karl Bertil Jonssons Jul sändes. Karl Bertil är viktigare än Kalle Anka för mig och roligare och smartare och..ja, jag har svårt att se ett bra skäl till att missa honom. I vanlig ordning bänkade sig alltså hela familjen för att se Tyko Jonsson be sin son lukta på glöggen och krossa paketen på fragila avdelningen. 

Efter Karl Bertil var det paketutdelning som gällde och sedan åt vi julgröt, skinksmörgåsar och ännu mera sillsallad. Sedan blev det mera soffhäng och Alladinaskssmaskande trots total julmatskoma.

Ett tag tänkte vi åka på midnattsmässa i den lilla rara bykyrkan men samtliga bangade när vi insåg att vi var tvungna att klä på oss och ta oss ut i kylan och halkan (vägen förbi mina föräldrars hus liknade faktiskt en skridskobana) så det blev inget med det. Istället knöt vi oss och laddade upp för en juldag med mer julmat, promenader och sällskapsspel.