Sista inlägget på den här sidan midsommar...

Förra helgen åkte granen ut. Det var hög tid. Granen hade börjat anta en gulgrön nyans och en lampa i belysningen bestämde sig för att lägga av någon under fredagen. Ut-med-granen-generalen klippte ned granen gren för gren och sedan bars den till grovsoprummet i en pappkasse. Mycket smidigt. Fast barrigt. Granen höggs ju 1:a advent så den var väl torr. Hyacinterna röjdes också bort. De gav liksom inte så mycket färgring till hemmet längre...

Idag fick även ljusstakarna, stjärnorna och dekorationer åka ned i sina lådor igen. Att julen verkligen är över framgick med mer än önskvärd tydlighet när man tittade på våra azaleor. Sambon fick något slags hysteriskt anfall på dem och utbrast "Vi kan ju inte ha det så här! En massa halvdöa växter och blad överallt!" Han hade rätt så nu finns det inga julblommor kvar i huset, med undantag för andra stängeln på amaryllisen som faktiskt inte slagit ut än. Det känns väldigt kalt , inga blommoroch inga ljus men man vänjer sig fort och dessutom kommer det ju finnas det ju plats för desto fler vårblommor istället!

Jag kommer fortsätta blogga på Fridolin fixar tills julen är här igen. För tillfället är det en matblogg men jag har lite lösa planer på att innehållet ska få lite mer pyssel och inredningsinriktning under året. Välkomna att titta in!

Vad händer nu?

Julen är slut och trettondagen passerad. Snart kommer vi att ta ned julpyntet och slänga bort granen för den här gången. Det känns alltid lite vemodigt tycker jag att inte mötas av milda juleljus när man tassar ut i köket men skönt också på något vis. En ny och fräsch start och jag är inte mer lojal mot mina tomtar och julgardiner än att jag glatt börjar planera för nya, pigga ersättare.

När det gäller bloggen så känns det också lite vemodigt att sluta, inte minst för att det är så kul. Jag när en liten tanke om att jag kanske ska kunna fortsätta blogga, fast kanske mer om pyssel och inredning eller bara sånt som jag gillar helt enkelt. Jag har ju en matblogg också som gått lite på halvfart så här under julmånaderna (hos mig är de fler än december som ni kanske märkt) och jag har nästan bestämt mig för att låta den här bloggen få vila medan den andra ska få byta inriktning på prov. Hur gör ni andra? Får jag lov att vänta ett år nu som barnen väntar på tomten eller var tar ni vägen under sommarhalvåret?

Julklapparna

Jessica påminde mig om att jag inte berättat vad jag fått i julklapp men det var ju en hel massa saker! :)

Jag och sambon har ju nyss blivit ägare till en liten Opel Corsa till pappas förtjusning så vi fick ett litet kit med bra-att-ha-saker-nu-när-ni-skaffat-bil:
en Bosse Bildoktorbok
ett fäljkors
ett sämskskinn (luktar urk men ska tydligen vara da shit när man tvättar bil)
islösarspray


en Pettson almanacka -jag ÄLSKAR Pettson och Findus!
skålar, 2 små och en lite större i Kulinara-serien
tunna, randiga och enfärgade sockor
röd-vitrandiga ullsockor
en värmefilt (syrran tyckte att det passade fröslöken)

















Chanel Chance parfym -luktar så gott!
biopresentkort
choklad -massa gott
lotter
"Hur funkar det" någon slags teknisk manual för alla vardagssaker typ (misstänker att svärfar tycker kanske att vi ber honom för mycket om hjälp? )
Galen USB-tomte som spelar hysteriskt när den sitter i datorn

Böcker:
J.R. Tolkien-Letters from Father Christmas. Suveränt fin bok med brev som man liksom drog ur kuverten -I like!
Toni Morrison - En välsignelse
Muriel Barbery- Igelkottens elegans


















Stort tack till alla er kära småtomtar i vår närhet som tyckte att vi har varit snälla i år!

Måste tipsa lite också...

I mellandagarna upptäckte jag att jag helt glömt bort en helt fantastisk blogg som heter "Jag blommar" som jag hittade av en slump för längesedan. Kvinnan som driver bloggen heter Maria och arbetar med konsthantverk och har, i mina ögon, en utsökt känsla för färg och form. Varje gång jag tittar in på bloggen vill jag krypa in i fotona och slå mig ned p åen av de färggranna pinnstolarna vid det stora bordet med den färggrannaduken! Hennes julhem gör mig varm i magen. Ta en titt in på Jag blommar! Gillar du färg kommer du garanterat inte bli besviken.

Jul på västgötaslätta'

Snö fanns det som ni ser gott om även i Västergötland. Tåget var en halvtimma försenat på nedvägen vilket innebar att vi missade vårt anslutande tåg i Hallsberg och fick stå och hänga i en kylig vänthall innan ett X2000-tåg plockade med oss och släppte av oss på vår slutstation en och en halv timma efter beräknad ankomsttid. Inte den roligaste starten alltså men stämningsläget förbyttes så snart vi kom innanför dörren hos mina föräldrar och vi blev bjudna på värmande och god kräftsoppa.

































Efter maten klädde jag och minsta systern granen som vi fick binda fast i taket (jo det är sant) eftersom den hade för mycket grenar på en sida för att kunna stå rakt i den klena julgransfoten. Detta var på ett sätt positivt eftersom mina föräldrar har det lite trångt och granen oftast får bo i ett hörn i hallen. Vi utsattes dock för 3 fallande-julgrans-attacker innan vi tröttnade och band fast den i den krok som mamma normalt har en liten dekorlampa hängande på men det syntes faktiskt inte är stjärnan kommit på plats och alla sätt är ju bra utom de dåliga eller hur? Det andra pyntandet hade mamma redan tagit hand om - i alla rum. Nedan ser ni lite av det. Jag är särskilt förtjust i den mörkhyade plastängeln med sprattelben som brukar hänga med sin blonda väninna i badrumsfönstret. Min yngsta syster gjorde dem i skolan för längesedan och jag fick också ett par men på något mystiskt vis försvann de och jag har aldrig lyckats hitta dem igen, inte ens när vi flyttade. Jag tror de är rätt lätta att göra dock om man bara har en märkpenna, OH-plast och akrylfärg. Det mest komiska är att jag hittade precis såna här änglar i en liten inredningsbutik i Trosa i somras och de ville ha hutlösa 149kr/st för dem! Lukrativt pyssel uppenbarligen. :)















Här ser ni attackgranen. Se så vän och fin den ser ut. Den ger inte alls sken av att vara så våldsbenägen som den faktiskt var men det är klart om man själv blev avsågad vi fotknölarna skulle man ju bli rätt sur...