söndag 21 oktober 2012

Allt i Hemmet Jul 2012

Allt i Hemmet bytte redaktör för ett tag sen och har i och med det tagit en trendigare inriktning som jag inte helt uppskattar. Jag är ingen trendnisse och är egentligen mer intresserad av fixa-det-själv idéer än de senaste trenderna från mässan i Milano, varför jag tycker att tidningen börjar tappa mig igen efter att ha haft ett kort uppsving under det att Marit Danielsson hade hand om den. Sen nya chefredaktören Anna Zethraeus tog över vid rodret har vi förutom de sedvanliga redaktörsförorden fått besöka hennes privata lägenhet, hennes ex-mans lägenhet och nu i det senaste numret fått det tvivelaktiga nöjet att vara med om hur hon fixar julbrunch för sina "nya vänner"(ett par utvalt enkom för reportaget får man en känsla av) och jag börjar känna att jag betalar för att delta i någon slags ofrivillig personkult av "Z" som tidningen käckt kallar sin chefredaktör.

Mitt främsta problem med just Z är att jag inte upplever det hon säger som genuint. Både i sin krönika och i julbrunchreportaget görs det ett stort nummer av att hon är trationslös men att hon gärna lånar från andra seder och att alla ska få göra som de vill att julen inte ska vara en massa måsten. Detta påstående köper jag med hull och hår men när jag läser texterna får jag en helt annan känsla. Tvärtemot vad hon faktiskt skriver "välj det som passar dig" får jag en stark känsla av att det är något mossigt och inskränkt över att ställa fram mormors gamla ljusstake och doppa i grytan. Fult och unket på något vis. Z själv äter gärna pata negra istället för vanlig svennig grisröv men just nu är hon faktiskt mätt på kött. "Det känns fräscht med grön jul" deklarerar hon. Och trots det får jag en bestämd känsla av att hon säkerligen var en av dem som nyss hyjpade köttdrinkarna när de började dyka upp på Stockholms barer. Det känns bara ängsligt och ...ja, skitnödigt på något vis. Att jag sen både älskar grönsaker och faktiskt uppskattar hennes inredning är en annan femma för att få mig i julstämning krävs nog ett visst mått traditionalism.

Även julhemmen saknar det där julmysmurriga som jag längtar efter när jag vill krypa ner i soffan och drömma mig bort till dagar fyllda av pepparkakor och glögg. Hemmen är vackra, absolut, och man har fått till en bra blandning mellan moderna hem i olika stilar men jag vill ha mer jul! Bäst i numret är de ätliga klapparna och Göran Everdahls krönika men vill jag känna julmyspirr kan jag hellre gå tillbaks till gamla nummer eller köpa en annan tidning.

5 kommentarer:

Sanna Laake sa...

Ja men då slipper jag köpa den i alla fall:) För det lät inget vidare och visst jag tycker också att man gör som man vill men av de som köper julmagasinen som lösnummer så är nog en majoritet ganska traditionella så de borde kanske tänka om lite.

Madeleine W sa...

Underbart skrivet, haha. Bestämde mig redan förra året för att skippa deras julnummer i år men höll på att ångra mig men nu har du fått mig på bättre tankar.

Anonym sa...

Det stämmer sååå bra det du skriver med vad jag tycker. Jag har precis läst tidningen och det du skriver om Z kunde vara sagt av mig. Det känns skönt att det inte bara är jag som tycker så.

Kram Annette

Jul i Laloland sa...

Looki looki:
http://julilaloland.blogspot.se/2012/10/bloggloving-och-webbkarlek.html

Jessica sa...

Jag håller med dig - så klockrent skrivet. Jag trodde ju faktiskt att jag skulle gilla innehållet (omslaget är ju under all kritik)
Det var väldigt lite i den här tidningen som jag gillade.
Och det där glöggpartyreportaget...WTF? JAg läser ju inte tidningen i vanliga fall, men det här fanns typ bara två sak jag gillade och det var: "Julkul extra allt" och egna julklappar-grejen + lite småtips som kom här och där på bild. Annars kändes den inte julig och tillgänglig.