Drömhem & Trädgård

Jag köper osunt mycket tidningar när det lider mot jul och trots att priset var väl högt (65 kr) trillade jag dit igen och köpte Drömhem & Trädgårds julnummer. Jag blev lockad av omslaget som andades retro och fest i otraditionella färger och jag behövde inte bli besviken på innehållet heller. Av de tre magasin jag har avverkat hittills vinner Drömhem & Trädgård lätt!

Uppslagen känns genomtänkta och bjuder på julmys i olika stilar. Först ut är ett reportage (heter det så när det mest är styling och bild?) i pasteller som var helt ljuvligt, även om jag mest gillar pasteller på sommaren.

Omslagsbilden har ett eget uppslag där temat känns väldigt retro och glammigt och det är också väldigt lyckat. Guld och grönt dominerar färgmässigt med inslag av djupt sammetsrött och trots att det inte alls är min julstil blir jag peppad på idén (och sugen på att tapetsera i turkost).

Vidare finns det en pysselkalender, ett reportage om en kvinna som bakar fantastiska pepparkakshus, julrecept, julklappstips och en lista över julmarknader i Sverige. Allt en julnörd behöver helt enkelt.

Allra bäst i tidningen är dock kanske "3 granna granar", ett granpyntningsspecial där tre olika stilar presenteras (sirligt dekorerad i rött och grönt, plastgran i pastell eller, min personliga favorit, antikt och traditionellt).

Tidningens downsides då? Hemma-hos- reportagen tyvärr, men det beror mest på att de ter sig en aning bleka i jämförelse med resten av tidningen och för att de representerar sådant vi har sett förr, klassiska julhem (ett med mycket rött och grönt och ett i den vita stilen). De bjuder inte på några överraskningar men likväl på julstämning. Det är också lite extra kul att ett av dem ligger inte så långt från mina hemtrakter.

Jag är inte heller över mig i recepten som Monica Ahlberg bjuder på. Visserligen känns de nyskapande och de är vackert och läckert upplagda men på jul vill jag inte bli bjuden på skinkstek, avokadosås eller lammbullar och brietårta. På jul vill jag ha jansson, skinka och must. Möjligen kan jag tänka mig att testa roséglögg men i mellandagarna, när man börjat tröttna lite på den traditonella julmaten kommer kanske recepten till pass?

Allt i Hemmet Jul 2012

Allt i Hemmet bytte redaktör för ett tag sen och har i och med det tagit en trendigare inriktning som jag inte helt uppskattar. Jag är ingen trendnisse och är egentligen mer intresserad av fixa-det-själv idéer än de senaste trenderna från mässan i Milano, varför jag tycker att tidningen börjar tappa mig igen efter att ha haft ett kort uppsving under det att Marit Danielsson hade hand om den. Sen nya chefredaktören Anna Zethraeus tog över vid rodret har vi förutom de sedvanliga redaktörsförorden fått besöka hennes privata lägenhet, hennes ex-mans lägenhet och nu i det senaste numret fått det tvivelaktiga nöjet att vara med om hur hon fixar julbrunch för sina "nya vänner"(ett par utvalt enkom för reportaget får man en känsla av) och jag börjar känna att jag betalar för att delta i någon slags ofrivillig personkult av "Z" som tidningen käckt kallar sin chefredaktör.

Mitt främsta problem med just Z är att jag inte upplever det hon säger som genuint. Både i sin krönika och i julbrunchreportaget görs det ett stort nummer av att hon är trationslös men att hon gärna lånar från andra seder och att alla ska få göra som de vill att julen inte ska vara en massa måsten. Detta påstående köper jag med hull och hår men när jag läser texterna får jag en helt annan känsla. Tvärtemot vad hon faktiskt skriver "välj det som passar dig" får jag en stark känsla av att det är något mossigt och inskränkt över att ställa fram mormors gamla ljusstake och doppa i grytan. Fult och unket på något vis. Z själv äter gärna pata negra istället för vanlig svennig grisröv men just nu är hon faktiskt mätt på kött. "Det känns fräscht med grön jul" deklarerar hon. Och trots det får jag en bestämd känsla av att hon säkerligen var en av dem som nyss hyjpade köttdrinkarna när de började dyka upp på Stockholms barer. Det känns bara ängsligt och ...ja, skitnödigt på något vis. Att jag sen både älskar grönsaker och faktiskt uppskattar hennes inredning är en annan femma för att få mig i julstämning krävs nog ett visst mått traditionalism.

Även julhemmen saknar det där julmysmurriga som jag längtar efter när jag vill krypa ner i soffan och drömma mig bort till dagar fyllda av pepparkakor och glögg. Hemmen är vackra, absolut, och man har fått till en bra blandning mellan moderna hem i olika stilar men jag vill ha mer jul! Bäst i numret är de ätliga klapparna och Göran Everdahls krönika men vill jag känna julmyspirr kan jag hellre gå tillbaks till gamla nummer eller köpa en annan tidning.

Isabellas julnummer

I veckan har årets jultidningar börjat dimpa ned i brevinkastet men det var först igår som jag hade tid att sätta mig ner med dem. Dessutom hade sambon råkat gömma en av dem under reklamblad så gissa om jag blev glad när jag upptäckte att jag hade hela TVÅ jultidningar att bläddra igenom! Jag prenumererar på både Isabellas och Allt i hemmet och har länge funderat på att avsluta prenumerationen på båda men kommer mig liksom aldrig för det och så här när julnumren börjar dyka upp känns det ju rent av korkat. De brukar ju vara de bästa.

Isabellas har jag i ärlighetens namn varit lite besviken på sen jag började prenumerera. Jag har tyckt att tidningen är snygg med bra recept och så men att mycket information som jag skulle vilja ha kring köpställen, pysseltekniker osv har saknats för att jag ska känna att jag får full valuta för pengarna så jag hade dämpat mina förväntningar på julnumret ganska rejält trots att jag fullkomligen älskade förra årets julupplaga. Därför blev jag glad över att upptäcka att tidningen lyckas förmedla en rejäl dos julstämning även i år även om tidningen inte når förra årets höjder. Det finns gott om köptips och DIY idéer i årets julnummer. Just pysslet föll mig inte på läppen i år då fokus ligger på papperspyssel jag till stor del redan sett samt dekorationer av kottar som görs med hjälp av limpistol och det tycker jag verkar alldeles för kladdigt och jobbigt och dessutom inte så vansinnigt vackert. Då tar jag hellre in kottarna som de är. Däremot tycker jag att recepten ser lockande och nyskapande ut och adventskransarna gav mig fina uppslag, liksom presentidéerna i slutet av tidningen. Frankofilen i mig gör också tummen upp för resetipset "Köp klapparna i Provence!". Det kommer jag visserligen inte att göra men man kan ju alltid drömma!

Ständigt detta bildutrymme...

Tänkte dra igång julbloggandet så smått igen men jag har uppenbarligen överskridit mitt bildutrymme och eftersom jag egentligen inte är den tekniska typen så vet jag inte hur man skaffar sig mer. Jag antar att man får betala för det och det vill man ju helst slippa men om alternativet är en bildlös julblogg får det kanske lov att kosta en liten slant ändå. Så var vill jag komma med detta - jo om ni har några tips om hur man kommer runt detta eller löser det överhuvudtaget faktiskt så är de varmt välkomna! :)

Nu är det jul igen...

Nu har jag registrerat mig igen på Julbloggar