Allt i Hemmet Jul 2012

Allt i Hemmet bytte redaktör för ett tag sen och har i och med det tagit en trendigare inriktning som jag inte helt uppskattar. Jag är ingen trendnisse och är egentligen mer intresserad av fixa-det-själv idéer än de senaste trenderna från mässan i Milano, varför jag tycker att tidningen börjar tappa mig igen efter att ha haft ett kort uppsving under det att Marit Danielsson hade hand om den. Sen nya chefredaktören Anna Zethraeus tog över vid rodret har vi förutom de sedvanliga redaktörsförorden fått besöka hennes privata lägenhet, hennes ex-mans lägenhet och nu i det senaste numret fått det tvivelaktiga nöjet att vara med om hur hon fixar julbrunch för sina "nya vänner"(ett par utvalt enkom för reportaget får man en känsla av) och jag börjar känna att jag betalar för att delta i någon slags ofrivillig personkult av "Z" som tidningen käckt kallar sin chefredaktör.

Mitt främsta problem med just Z är att jag inte upplever det hon säger som genuint. Både i sin krönika och i julbrunchreportaget görs det ett stort nummer av att hon är trationslös men att hon gärna lånar från andra seder och att alla ska få göra som de vill att julen inte ska vara en massa måsten. Detta påstående köper jag med hull och hår men när jag läser texterna får jag en helt annan känsla. Tvärtemot vad hon faktiskt skriver "välj det som passar dig" får jag en stark känsla av att det är något mossigt och inskränkt över att ställa fram mormors gamla ljusstake och doppa i grytan. Fult och unket på något vis. Z själv äter gärna pata negra istället för vanlig svennig grisröv men just nu är hon faktiskt mätt på kött. "Det känns fräscht med grön jul" deklarerar hon. Och trots det får jag en bestämd känsla av att hon säkerligen var en av dem som nyss hyjpade köttdrinkarna när de började dyka upp på Stockholms barer. Det känns bara ängsligt och ...ja, skitnödigt på något vis. Att jag sen både älskar grönsaker och faktiskt uppskattar hennes inredning är en annan femma för att få mig i julstämning krävs nog ett visst mått traditionalism.

Även julhemmen saknar det där julmysmurriga som jag längtar efter när jag vill krypa ner i soffan och drömma mig bort till dagar fyllda av pepparkakor och glögg. Hemmen är vackra, absolut, och man har fått till en bra blandning mellan moderna hem i olika stilar men jag vill ha mer jul! Bäst i numret är de ätliga klapparna och Göran Everdahls krönika men vill jag känna julmyspirr kan jag hellre gå tillbaks till gamla nummer eller köpa en annan tidning.

Isabellas julnummer

I veckan har årets jultidningar börjat dimpa ned i brevinkastet men det var först igår som jag hade tid att sätta mig ner med dem. Dessutom hade sambon råkat gömma en av dem under reklamblad så gissa om jag blev glad när jag upptäckte att jag hade hela TVÅ jultidningar att bläddra igenom! Jag prenumererar på både Isabellas och Allt i hemmet och har länge funderat på att avsluta prenumerationen på båda men kommer mig liksom aldrig för det och så här när julnumren börjar dyka upp känns det ju rent av korkat. De brukar ju vara de bästa.

Isabellas har jag i ärlighetens namn varit lite besviken på sen jag började prenumerera. Jag har tyckt att tidningen är snygg med bra recept och så men att mycket information som jag skulle vilja ha kring köpställen, pysseltekniker osv har saknats för att jag ska känna att jag får full valuta för pengarna så jag hade dämpat mina förväntningar på julnumret ganska rejält trots att jag fullkomligen älskade förra årets julupplaga. Därför blev jag glad över att upptäcka att tidningen lyckas förmedla en rejäl dos julstämning även i år även om tidningen inte når förra årets höjder. Det finns gott om köptips och DIY idéer i årets julnummer. Just pysslet föll mig inte på läppen i år då fokus ligger på papperspyssel jag till stor del redan sett samt dekorationer av kottar som görs med hjälp av limpistol och det tycker jag verkar alldeles för kladdigt och jobbigt och dessutom inte så vansinnigt vackert. Då tar jag hellre in kottarna som de är. Däremot tycker jag att recepten ser lockande och nyskapande ut och adventskransarna gav mig fina uppslag, liksom presentidéerna i slutet av tidningen. Frankofilen i mig gör också tummen upp för resetipset "Köp klapparna i Provence!". Det kommer jag visserligen inte att göra men man kan ju alltid drömma!

Ständigt detta bildutrymme...

Tänkte dra igång julbloggandet så smått igen men jag har uppenbarligen överskridit mitt bildutrymme och eftersom jag egentligen inte är den tekniska typen så vet jag inte hur man skaffar sig mer. Jag antar att man får betala för det och det vill man ju helst slippa men om alternativet är en bildlös julblogg får det kanske lov att kosta en liten slant ändå. Så var vill jag komma med detta - jo om ni har några tips om hur man kommer runt detta eller löser det överhuvudtaget faktiskt så är de varmt välkomna! :)

Nu är det jul igen...

Nu har jag registrerat mig igen på Julbloggar

Dags att avsluta julen

för den här gången alltså. I mitt vardagsrum står en en vas barrande granris och tomten i hallen samlar damm.

I vanlig ordning är julstjärnorna i köksfönstret finare än någonsin. De brukar vara sjukt långlivade. Jag brukar bli tvungen att "glömma" att vattna dem för att bli av med dem innan mars, varpå sambon hävdar att jag är en ond människa. Men nu är det väl dags att börja förbereda för våren, eller va? Jag bloggar vidare här. Vi ses nästa jul!

Paris i juleskrud

Vi åkte ju till Paris efter jul och nyår min vän och jag och vår förhoppning var ju att vi skulle kunna njuta av julledigheten på Paris många goda restauranger och att vi skulle shoppa loss på mellandagsrean. Tyvärr var informationen vi hade läst på nätet helt korrekt. Julreorna var alls inte igång. Förmodligen eftersom den franska julen inte är avslutad förrän efter trettondagen,vilket vi borde ha förstått om vi hade tänkt till.

Fransmännens jul är visserligen  kortare än vår eftersom de firar den 25e rejält med god och dyr mat, bara för att gå tillbaka till jobbet dagen efter men trettondagen firar man också. Bland annat med en "galette de trois rois", de tre konungarnas kaka och då syftar man på de tre vise männen. Dessa galetter såg man till salu i var och vart annat patisserie men även på snabbköpen i staden. Mitt intryck var också att julskyltningen (eller kanske vad som var kvar av den) i mycket var inriktad på maten men det kanske beror på det rikliga utbudet av matbutiker. Vi bodde på vänstra stranden nära rue Mouffetard som hyser flera slaktare, osthandlare, grönsakshandlare och framförallt mängder av restauranger.

En av dagarna promenerade vi utåt från stadens kärna sett för att se lite mer typiska bostadskvarter. Vi har ju båda varit i Paris ett flertal gånger så turistmålen lockar inte på samma sätt längre. Istället promenerade vi i Buttes aux Cailles som är ett stillsamt Pariskvarter som på sätt och vis liknar en by med sina små hus i olika byggnadsstilar. Vi såg små nästan townhouse-liknande bostäder där man hade små innerträdgårdar med julgranar. Bland annat den ni ser här som var lite ovanligt pyntad med vad som ser ut som en inomhusslinga!

I en av trädgårdarna intill växte även järnek med sina vackra röda bär och husens trappavsatser var dekorerade med julgrupper som gav området mycket julkänsla. Mysigt!

Annars var det ont om juldekorationer i de privata hemmen. Ibland såg man en tomte på husväggarna. Tanken var nog att man skulle tro att de klättrade men de såg faktiskt lite döda ut där de hängde utmed fasaderna.

Många av dekorationerna hängde kvar (även om en hel del julgranar låg utslängda på gatan). Jag tyckte mig urskönja ett par trender.

1.  Pynt är inte så vanligt i privata hem (eller i alla fall inte så vidare synligt) men om det finns så består det av en julgran eller pappersdekorationer i form av exempelvis utklippta snöstjärnor eller girlander.  

2. Ljusslingor eller stjärnor existerar i stort sett inte i privata hem. Däremot pyntas offentliga miljöer rikligt både med belysning och dekorationer. 

3. Man verkar framförallt gilla färggranna, blinkande ljus. Sådant som i Sverige anses lite kitschigt och dålig smak ser man överallt i Paris, också i foyaérna till chicare hotell t.ex. 

4. Varje butik med aktning verkar ha följande standardpyntning: ett stort knipper vitsprejat ris (typ björk) med kulor i ett matchat färgtema. Däremot verkar inte rött vara någon förhärskande färg som den är här. Jag såg de vita risen prydas av så väl blå (vanligt) som lila, limegröna, rosa, orange och röda kulor. Otroligt nog har jag missat att få ett enda sådant där ris på bild...

5. De mindre stadsgranarna var inte pyntade med ljus utan med stora rosetter i rött och guldigt glanspapper.

Här kommer lite bilder från våra promenader på rue Mouffetard i kvarteret Jardin des Plantes och Ile de la Cité. Tyvärr kan jag inte bjuda på något Eiffeltorn i juleskrud eftersom det ligger på samma sida om Seine så vi hade egentligen aldrig något utsikt över det men å andra sidan finns det, liksom Champs Élysées förevigade på så många andra ställen...

GOTT NYTT ÅR!

på er alla bloggvänner. Nu packar jag väskan och ger mig av till Paris med min vän som också är frankofil. Efter nyår fortsätter bloggandet här istället www.fridolinfixar.blogspot.com om jag inte ser något riktigt julfint i Paname förstås. Risken är rätt stor ändå...;)