Filmtips och lite funderingar

Idag hade jag planerat in ett lussebak men igår kväll började halsen svida och mitt i natten vaknade jag upp med fullt utvecklat halsont. Skittrist för jag var dålig bara för två veckor sedan och jag undrar lite vad det är som händer. Från att ha varit en person som nästan aldrig är sjuk verkar förkylningarna avlösa varandra i en aldrig sinande ström. Nu är jag uppe i tredje- fjärde vändan den här hösten.

Vad gör man då för att muntra upp sig? Jag bäddade ner mig i soffan och tittade på Astrid Lindgren klipp på youtube. Jag är ingen julfilmstyp egentligen. Jag tycker ofta att julfilmer blir lite corny och töntiga men när Emil, barnen i Bullerbyn och Madicken firar jul då myser jag för allt ser ju så himla gemytligt ut!

 Dessutom får moster Jennies stora julkalas mig att tänka på när jag var liten och vi samlades med hela släkten i hembygdsgården och vi kusiner sprang upp på övervåningen var inredd dels som en gammal skola och ett gammaldags hem där vi lekte fast vi egentligen inte fick vara där...

Men mitt i allt julmys bjuder Astrids böcker på lite allvar också, vilket Jul i Laloland skrivit insiktsfullt om tidigare. Julen är inte glimmande granar och presenter för alla. Abbe som tar hand om allt som hans alkoholiserade far inte förmår och som själv inte får någon present därför att föräldrarna inte har haft råd får mig att tänka på alla barn därute för vilka julen inte är ljus och glad.

Som lärare märker man ofta före lov hur många barn är oroliga, inte nödvändigtvis glatt uppskruvade och förväntansfulla, utan faktiskt oroliga inför julhelgen som kanske innebär att mamma och pappa kommer att dricka eller så är man orolig för att inte ha några tjusiga presenter att berätta om när skolan börjar igen.  Min julönskan är att alla barn får ha en riktigt god jul.