Marsipanravioli

Ända sedan jag för flera år läste Susanne Magelunds"Vit jul" för första gången har jag varit sugen på att pröva receptet på marsipanravioli. Kruxet har bara varit att receptet innehåller pistagemassa och det är verkligen inte lätt att hitta i detta avlånga land. Två år i rad (minst!) trakassserade jag varenda butik och bageri i staden där jag bodde just då för att höra om de möjligen sålde pistagemassa. Det gjorde de inte. Fick man inte en tom, frågande blick till svar så var det någon förnumstig konditor som talade om att de visst använde det till sina tårtor men att sälja det till kunder, det var inte tillåtet. Det blev aldrig någon marsipanravioli. Men i år har det blivit ändring för jag har experimenterat lite. Eftersom inte pistagemassa går att få tag på har jag tillverkat det. Jag sprang nämligen över pistageessens hosEter-och Essencefabriken på Wallingatan här i Stockholm.

Jag är för lat för att själv stå och mala pistagenötter när slutresultatet är okänt så jag gjorde en massa av mandelmassa och pistageeesens. Till en sats på 25 -30 st marsipanraviolis behöver du följande:

Marsipanravioli
ca 250 g marsipan enligt nedanstående recept

Fyllning:
150 g mandelmassa
1-2 matsked vatten
1 tsk pistageessens
2 krm grön karamellfärg (varför finns inte flaskorna med droppkork att få tag på längre???)
ev. florsocker

vit choklad till pensling

Börja med att förbereda fyllningen. Riv mandelmassan grovt och blanda den med vatten, pistageessens, grön karamellfärg och ev. lite florsocker om den ser ut att bli för rinnig. Sikta sedan florsocker över ett bakbord och kavla ut marsipanen tunt. Dela marsipanen i remsor som är ca 3 cm breda. Lägg en klick, ca 1 tsk, av pistagemassan en halv centimeter in på remsan, vik sedan marsipanen så att en rektangel bildas. Skär av biten och tryck till ändarna lite lätt med tummarna och sedan med en gaffel. Fortsätt så tills remsan är slut. marsipan är ganska svårt att kavla ut i stora sjok så du kommer antagligen behöva kavla ut den och skära den i remsor i omgångar. Avsluta med att pensla raviolin med vit choklad. (Detta är dock inte gjort i skrivandets stund.)


För er som inte redan är bekanta med Eter-och Essencefabriken kan jag säga att detta ställe är en väldigt trevlig, gammaldags butik där man kan köpa allsköns kryddor i lösvikt. Allting vägs på en liten manuell våg och kryddorna förvaras i röda plåtburkar eller apoteksflaskor, precis som i början av 1900-talet! En upplevelse är det i alla fall att gå dit och rätt ofta blir det en ganska dyr sådan eftersom de har så mycket gott.

Gör din egen marsipan

Detta recept på marsipan kommer från en väninna till min mamma och gör man hela satsen får man nog äta marsipan tills man storknar. Den går visserligen att spara ganska länge tror jag men jag gör hellre flera små omgångar efter behov. Är man riktigt hardcore så kan man ju tillverka sin egen mandelmassa men så ambitiös är jag inte så jag använder mig av färdig mandelmassa. Det här blir i alla fall en fin och smidig marsipan som det är lätt att göra godis och figurer av. Nedan följer orginalreceptet med 1 kg mandelmassa men jag brukar göra marsipan av ca 250 g mandelmassa och det brukar räcka till rätt mycket bara det.

Marsipan
1½ dl vatten
50 g smör
1½ dl vetemjöl
1 kg mandelmassa
ca 6 dl florsocker

Smält smöret och tillsätt vattnet. Rör ned mjölet men se upp så att det inte bildas klumpar. Sjud under omrörning till smeten släpper och blir en klump. Låt kallna. Riv under tiden mandelmassan. Arbeta ihop den med mjölkumpen och florsocker. Klart att använda!

14 dagar kvar till jul

Det är Annadagen idag och förutom att fira alla Annor vi känner är detta dagen då lutfisken enligt tradition ska läggas i blöt. Om man bryr sig om att lägga lutfisk i blöt alltså. Jag har egentligen aldrig varit någon lutfiskälskare men har med åren börjat uppskatta den som ett fräscht inslag bland all fet julmat. Dock tänker jag inte lägga någon lutfiskplanka i blöt själv utan köper väl en färdigblött lutfisk i paket i så fall. Bara de nu inte gjort som Albert och Herbert och fyllt den med anabola...

Tacka gud för alla husmoderstips!

Den sorliga syn som mötte mig efter att jag avlägsnat duk och den välta hyacintvasen från den älskade skänken.




Så här fin blev skänken igen efter att jag gnidit den med en blandning av matolja och salt. Tack ni husmödrar som kom på detta!

Förbannade hyacinter!

För ungefär ett år sedan i samband med att vi flyttade in i vår lägenhet köpte vi en gammaldags ekskänk på Blocket. Den var inte i bästa skick. Någon hade ställt en varm panna p åden som gjort att faneret blivit mörkt och släppt lite på ett ställe men vi föll pladask för den ändå. Den ger liksom karaktär mitt bland de moderna sakerna och jag gillar nog egentligen gamla saker mest. Skänken har, kort sagt, blivit något av en favoritmöbel. På den ställs alla vackra saker som vi tycker är värda att ha framme, varför en samling hyacintvaser med tillhörande hyacinter hamnade där förra helgen. En vecka senare hade hyacinterna växt ganska mycket. De hade börjat blomma och dofta och såg så där underbart frostiga ut - ända till de började dumma sig vill säga. Tre gånger hittade jag hyacinterna liggande på tvären över hyacintglasen igår. Blomstänglarna hade väl blivit för tunga för löken att bära upp. Jag rätade upp dem och de stod vackra och prunkade medan vi drack glögg. Likaså imorse när jag tände adventsstjärnorna. I eftermiddag när jag kom hem från klappjakten var de dock ingen frödjefull syn. Hyacinten i minsta vasen hade helt tagit befälet över sitt kärl och vält inte bara sig själv den här gången utan också vasen och vattnet i denna. Duken som låg inunder var nästan torr igen så man får förmoda att detta hände tidigt under dagen. Jag lyfter upp duken och ser till min förtvivlan hur en stor vit, vattenfläck spridit sig över det redan medfarna faneret. Vad göra? Jag lägger trasor med press ovanpå och blåser försiktigt med hårtork. Letar hysteriskt efter husmorstips på nätet och läser att man ska gnida in en "tunn blandning av matolja och salt". Det har jag gjort. Det ser ut att bli bättre. Nu återstår bara att vänta och se om de varar...

Julklappsjakt

Om en timma eller så ska jag möta en vän för att bege mig ut på julklappsjakt. Det är sannerligen på tiden eftersom jag hittills bara lyckats köpa en enda julklapp fastän jag har en lååång lista av människor som varit snälla i år.

Det blev en mysig kväll igår med Blossa blåbärsglögg (god!) och olika tilltugg. Det blev allt som stod på gårdagens lista med undantag för baconlindade dadlar och lussekatter. Dadlarna skippade jag av bekvämlighetsskäl men lussekatterna hittade jag imorse. De låg upptinade i micron. Jag tror jag haft lite för mycket att hålla i huvudet det senaste om nu detta inte är utslag för begynnande alzheimers... Förhoppningsvis förbättrade jag mitt minne något igår då flera av munsbitarna innehöll fisk, eftersom delar av den inbjudna skaran inte äter kött. Laxsnittarna med pepparrotskräm var särskilt uppskattade att döma av åtgången.


Choklad- och konjaks- tryffeln gick också åt och den kan jag verkligen rekommedera er att göra. Perfekt om man inte har så gott om tid eftersom det bara är att smälta samman grädde, choklad och smaksättning. Till jul brukar jag rulla kulor av smeten eller spritsa ut den i vackra formar men igår körde jag en snabbvariant som är rätt kul när man bjuder på fingermat. Slå smeten i en form som klätts med bakplåtspapper och låt stelna en aning. Dela in tryffeln i munsbitstora rutor och tryck ned en 10 cm lång pinne i varje ruta. Om du vill knyter du ett band runt coktailpinnen innan du serverar.