Dags att avsluta julen

för den här gången alltså. I mitt vardagsrum står en en vas barrande granris och tomten i hallen samlar damm.

I vanlig ordning är julstjärnorna i köksfönstret finare än någonsin. De brukar vara sjukt långlivade. Jag brukar bli tvungen att "glömma" att vattna dem för att bli av med dem innan mars, varpå sambon hävdar att jag är en ond människa. Men nu är det väl dags att börja förbereda för våren, eller va? Jag bloggar vidare här. Vi ses nästa jul!

Paris i juleskrud

Vi åkte ju till Paris efter jul och nyår min vän och jag och vår förhoppning var ju att vi skulle kunna njuta av julledigheten på Paris många goda restauranger och att vi skulle shoppa loss på mellandagsrean. Tyvärr var informationen vi hade läst på nätet helt korrekt. Julreorna var alls inte igång. Förmodligen eftersom den franska julen inte är avslutad förrän efter trettondagen,vilket vi borde ha förstått om vi hade tänkt till.

Fransmännens jul är visserligen  kortare än vår eftersom de firar den 25e rejält med god och dyr mat, bara för att gå tillbaka till jobbet dagen efter men trettondagen firar man också. Bland annat med en "galette de trois rois", de tre konungarnas kaka och då syftar man på de tre vise männen. Dessa galetter såg man till salu i var och vart annat patisserie men även på snabbköpen i staden. Mitt intryck var också att julskyltningen (eller kanske vad som var kvar av den) i mycket var inriktad på maten men det kanske beror på det rikliga utbudet av matbutiker. Vi bodde på vänstra stranden nära rue Mouffetard som hyser flera slaktare, osthandlare, grönsakshandlare och framförallt mängder av restauranger.

En av dagarna promenerade vi utåt från stadens kärna sett för att se lite mer typiska bostadskvarter. Vi har ju båda varit i Paris ett flertal gånger så turistmålen lockar inte på samma sätt längre. Istället promenerade vi i Buttes aux Cailles som är ett stillsamt Pariskvarter som på sätt och vis liknar en by med sina små hus i olika byggnadsstilar. Vi såg små nästan townhouse-liknande bostäder där man hade små innerträdgårdar med julgranar. Bland annat den ni ser här som var lite ovanligt pyntad med vad som ser ut som en inomhusslinga!

I en av trädgårdarna intill växte även järnek med sina vackra röda bär och husens trappavsatser var dekorerade med julgrupper som gav området mycket julkänsla. Mysigt!

Annars var det ont om juldekorationer i de privata hemmen. Ibland såg man en tomte på husväggarna. Tanken var nog att man skulle tro att de klättrade men de såg faktiskt lite döda ut där de hängde utmed fasaderna.

Många av dekorationerna hängde kvar (även om en hel del julgranar låg utslängda på gatan). Jag tyckte mig urskönja ett par trender.

1.  Pynt är inte så vanligt i privata hem (eller i alla fall inte så vidare synligt) men om det finns så består det av en julgran eller pappersdekorationer i form av exempelvis utklippta snöstjärnor eller girlander.  

2. Ljusslingor eller stjärnor existerar i stort sett inte i privata hem. Däremot pyntas offentliga miljöer rikligt både med belysning och dekorationer. 

3. Man verkar framförallt gilla färggranna, blinkande ljus. Sådant som i Sverige anses lite kitschigt och dålig smak ser man överallt i Paris, också i foyaérna till chicare hotell t.ex. 

4. Varje butik med aktning verkar ha följande standardpyntning: ett stort knipper vitsprejat ris (typ björk) med kulor i ett matchat färgtema. Däremot verkar inte rött vara någon förhärskande färg som den är här. Jag såg de vita risen prydas av så väl blå (vanligt) som lila, limegröna, rosa, orange och röda kulor. Otroligt nog har jag missat att få ett enda sådant där ris på bild...

5. De mindre stadsgranarna var inte pyntade med ljus utan med stora rosetter i rött och guldigt glanspapper.

Här kommer lite bilder från våra promenader på rue Mouffetard i kvarteret Jardin des Plantes och Ile de la Cité. Tyvärr kan jag inte bjuda på något Eiffeltorn i juleskrud eftersom det ligger på samma sida om Seine så vi hade egentligen aldrig något utsikt över det men å andra sidan finns det, liksom Champs Élysées förevigade på så många andra ställen...

GOTT NYTT ÅR!

på er alla bloggvänner. Nu packar jag väskan och ger mig av till Paris med min vän som också är frankofil. Efter nyår fortsätter bloggandet här istället www.fridolinfixar.blogspot.com om jag inte ser något riktigt julfint i Paname förstås. Risken är rätt stor ändå...;)

Jul i förorten

I förrgår var vi hembjudna till sambons föräldrar på middag och som vanligt bjöds det på god, god mat. För en lantunge som mig är det lite speciellt med julen i förorten. Det är till att börja med mycket hemtrevligare än det kanske låter. Höghusens fönster glimmar i mörkret och om jag vore barn än skulle jag kanske räkna adventsstjärnor.  Det skulle bli många. Riktigt många. Nu nöjde jag mig med att fota husen i mörkret istället. 

Utanför porten till svärföräldrarnas hus står en gran och i hissen hade någon dekorerat, att någon tagit sig tid och pimpat hissen. Sånt gillar jag även om i ärlighetens namn tycker att dekorationen i sig är rätt ful.

Själva lägenheten var också pyntad så klart och i år hade även svärföräldrarna skippat granen. Den tar mycket plats tycker de så istället hade de en liten julgran i plast. Jag måste ju säga att den inte ger mig mycket julkänsla men den andas nostalgi.

Jag hade precis en sån här liten ful (möjligen något tufsigare) plastgran när jag var liten som jag hade ärvt efter gammelfarmor. Mina syrror fick också en, gammelmormors gamla. Den var ännu värre med kulörta ljus. Mamma tyckte att de var apfula men vi var glada över smågranarna. Fast bäst tyckte jag nog ändå om när vi fick en egen äkta gran i miniformat. Den luktade ju gott också.

 Till middag hade svärmor dukat med finporslinet och kristallglasen som kommer fram till jul och överallt stod amaryllisar i blom. Jag tror att det är hennes favoritblomma i juletid.

Menyn bestod av entrecôte, potatisklyftor med goda såses och aromsmör som tillbehör och sedan fick vi glass med bär. Gott !

Den här filuren måste jag ju bara visa er också! Är den inte fantastisk? Detta är alltså en lampa i form av en papegoja. Kvällstid ser den ju nästan lite evil ut och den är ju sjukt kitschig men ändå cool på något vis. Eller vad säger ni?










Och så måste ni ju se detta förstås. Ett hus i amerikanska södern? Nej, detta är en julutsmyckad villa i Stockholmsförorten Mälarhöjden. Vi har åkt förbi huset rätt ofta sen vi flyttade ut från stan eftersom det ligger på vägen till sambons föräldrar och för varje år blir det fler och mer dekorationer. Snyggt? Njäe, säger jag som mest gillar vita ljus i granar men jag tycker att de ska ha plus för att de orkar bry sig och bjuder till lite extra vid jul.

Mellandagarna

Väl hemma igen har jag mest bara slöat, med undantag för lite tvättande inför den förestående resan. På nyårsdagen åker jag till Göteborg igen för att därifrån ta mig vidare med min Frankrikereskamrat till Paris. Vår tanke var att vi skulle njuta av det sista juldekorationerna och shoppa loss på mellandagsrean. Om vi nu hade varit lite bättre pålästa om franska reor så hade vi upptäckt att de inte börjar förrän runt den 11 januari men vi ska nog kunna roa oss ändå...

Hursomhelst har det varit lata dagar med lugna morgnar och mysiga kvällar i soffan med tända ljus och häromkvällen också glöggdrink och nostalgi-tv med Stig Helmer (Snowroller).

I förrgår gjorde vi också ett besök på Myrorna i Ropsten som vi ofta besökte när vi var nyförälskade och bodde i stan. Tyvärr blev jag grymt besviken. Stället har blivit hippt verkar det som. Dussintals bilar stod utanför och priserna har blivit väl tilltagna. Fynd var väl svårt att göra i alla fall.  Dessutom fanns inte porslinavdelningen som var så stor och fint skött längre och det var ju en missräkning eftersom vi är på jakt efter fler "Fasan/Asian Pheasants" tallrikar.

Inte heller fanns de lite lätt förvirrade människor som arbetat där tidigare kvar heller. De var ersatta av trendigt klädda snubbar, varav en överdrivet glatt meddelade att han var där i samhällets tjänst för att hjälpa dig... Gör mig en tjänst och låt mig va', tänkte jag. Nu låter jag bitter, jag vet, men jag har sett den där skitnödiga trendkänsligheten ta över i stort sett hela Södermalm innan vi flyttade därifrån och nu ska den alltså också in på Myrorna. När jag jobbade extra på ett stödboende för hemlösa missbrukare så åkte brukarna till Ropsten för att handla nya kläder för att de fick mycket för pengarna. Det får de knappast nu. Man får hoppas att Myrorna får in mer pengar på sin nya målgrupp så att de kan göra nytta på det viset. Jag lyckades i alla fall hitta två gardinlängder med 60-talsmönster i grönt och blått och en söt liten duk för det facila priset 60 kr så gardiner är väl otrendigt! Duken skymtas på bilden nedan. Bättre bilder kommer att komma senare.

Annandagen

Julen innebär mycket mat hemma hos oss. Så även på annandagen. Mamma brukar förbereda kalkon någon av juldagarna men eftersom min äldsta syster också fyller år denna dag så var vi bjudna på julbord hos henne vid ett-tiden.

På förmiddagen kom också en av mina farbröder och hans fru på julfika. De ville gratulera mig i efterskott och det var mysigt att träffa dem eftersom vi ses så sällan nu. Jag bodde ju nästan hemma hos dem när jag var liten. Jag fick en fin cellofanpåse fylld med god olja, vinäger, marmelad, lemon curd och kex och ett vackert fat.

Till kaffet bullades det upp med saffransbullar, saffranskaka, pariserbröd, russinkakor, pepparkakor och min favorit mandelmusslorna. Mandelmusslor hör julen till tycker jag. Mamma fyller dem med körsbärssylt, toppar med grädde och marsipantomtar.



På kvällen kom båda småsystrarna hem men då var alla (utom yngsta systerns om jobbat) så trötta på julmat att det blev fläskytterfilé med klyftpotatis, bönor, sallad och goda såser till istället och sen blev det mer paketöppning innan det var dags för sängen.

Juldagen

Juldagens morgon fylldes av blandade känslor. Vi väcktes försiktigt av pappa som ursäktade sig för allt spring i rummet på morgonen (som vi för övrigt inte märkt av) men han hade vaknat av att det smällde högt flera gånger på morgonen (vilket vi inte hade hört) och när han tittat ut (genom vårt fönster som vetter åt hållet där det lät) så såg han genom skogen att ett av grannhusen stod i högan låga.

Vi känner inte dem som bor i huset, de hade inte bott där så länge,  men de har många barn så det är klart vi blev oroliga. Alla i familjen hade dock klarat sig ut utan skador men hela huset brann ned till grunden. Jag känner verkligen med familjen som blev av med allt, t.o.m bilarna som stod i trädgården strök med.

När vi gick förbi senare på dagen när vi tog vår juldagspromenad och det enda som stod kvar var ett uthus. Det kändes konstigt att ett hus som stått där hela ens uppväxt försvunnit. Vi gick ju förbi det dagen innan när vi var ute och gick. Det visade sig vara en gammal glimtändare till en frysbox som antänt huset. Hemskt men samtidigt var jag lite lättad att det inte var en adventsljusstake för då hade pappa garanterat mörklagt hela julen...

Men juldagen innebar ju också julefrid och julefröjd för vår del. Den ena av mina äldre systrar kom på besök med sin familj så vi åt julbord än en gång och sedan busade jag med syskonbarnen. Vi träffar ju dem inte så ofta så det gäller att passa på.

Minstingen var alldeles julrusig. Han ville inte äta utan bara leka med "Star Wars" (en liten Darth Wader figur med ljus under fötterna) samt klättra upp i trappen och tala om för alla att nu "är jag större än dig!"När hela julbordet dukats undan kom han visst på att han var lite hungrig ändå då gick det att lura i honom två köttbullar och en prinskorv. Storasyrran var mer sansad och satte med liv och lust igång med pysselboken hon fått av oss och höll igång både sin mamma och min sambo med räkning.