I helgen tog jag och sambon en kort promenad efter lunchen ute i skogen vid Mälarens strand. Ja, någon lång hade det inte gärna kunnat vara tal om för min förkylning gjorde att jag fick någon slags läskig slemframkallad andnöd efter den första lilla uppförsbacken. Hursomhelst var vi ute i skogen och klev och jag hittade ett lärkträd. Lärk! Ni vet de där barrträden som blir gula och har helt fantastiskt vackra grenar med små, näpna kottar på. Jag blev eld och lågor. Här skulle det plockas lärk till julgrupperna!
Problemet var bara att lärken var ca 8 m högt. De lägsta grenarna hängde i bästa fall 4-5 meter ovanför våra huvuden. Det var bara att glömma. Hånfullt dinglade de tunna grenarna fyllda av små rara kottar i vinden.
Men skam den som ger sig! Vi fortsatte vår promenad och jag hittade ett lärkträd till. Det var något lägre och låg i ett rätt snårigt buskage men jag kavade in förstås. Jag hade nog kunnat nå grenarna om jag hade velat klättra och bära mig åt men det behövde jag inte. Självfallna kvistar låg spridda bland buskagen så det var ju bara att plocka på. Nu har jag en liten samling lärkkvistar liggande på balkongen.
"-Vad ska du göra med dem", undrade kärleken. Det vet jag inte riktigt i ärlighetens namn men jag kan tänka mig att de kan få pryda adventsljusstaken eller ett paket eller en blomgrupp eller...En lärkkvist kan användas till mycket kort sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar