Annandagen

Julen innebär mycket mat hemma hos oss. Så även på annandagen. Mamma brukar förbereda kalkon någon av juldagarna men eftersom min äldsta syster också fyller år denna dag så var vi bjudna på julbord hos henne vid ett-tiden.

På förmiddagen kom också en av mina farbröder och hans fru på julfika. De ville gratulera mig i efterskott och det var mysigt att träffa dem eftersom vi ses så sällan nu. Jag bodde ju nästan hemma hos dem när jag var liten. Jag fick en fin cellofanpåse fylld med god olja, vinäger, marmelad, lemon curd och kex och ett vackert fat.

Till kaffet bullades det upp med saffransbullar, saffranskaka, pariserbröd, russinkakor, pepparkakor och min favorit mandelmusslorna. Mandelmusslor hör julen till tycker jag. Mamma fyller dem med körsbärssylt, toppar med grädde och marsipantomtar.



På kvällen kom båda småsystrarna hem men då var alla (utom yngsta systerns om jobbat) så trötta på julmat att det blev fläskytterfilé med klyftpotatis, bönor, sallad och goda såser till istället och sen blev det mer paketöppning innan det var dags för sängen.

Juldagen

Juldagens morgon fylldes av blandade känslor. Vi väcktes försiktigt av pappa som ursäktade sig för allt spring i rummet på morgonen (som vi för övrigt inte märkt av) men han hade vaknat av att det smällde högt flera gånger på morgonen (vilket vi inte hade hört) och när han tittat ut (genom vårt fönster som vetter åt hållet där det lät) så såg han genom skogen att ett av grannhusen stod i högan låga.

Vi känner inte dem som bor i huset, de hade inte bott där så länge,  men de har många barn så det är klart vi blev oroliga. Alla i familjen hade dock klarat sig ut utan skador men hela huset brann ned till grunden. Jag känner verkligen med familjen som blev av med allt, t.o.m bilarna som stod i trädgården strök med.

När vi gick förbi senare på dagen när vi tog vår juldagspromenad och det enda som stod kvar var ett uthus. Det kändes konstigt att ett hus som stått där hela ens uppväxt försvunnit. Vi gick ju förbi det dagen innan när vi var ute och gick. Det visade sig vara en gammal glimtändare till en frysbox som antänt huset. Hemskt men samtidigt var jag lite lättad att det inte var en adventsljusstake för då hade pappa garanterat mörklagt hela julen...

Men juldagen innebar ju också julefrid och julefröjd för vår del. Den ena av mina äldre systrar kom på besök med sin familj så vi åt julbord än en gång och sedan busade jag med syskonbarnen. Vi träffar ju dem inte så ofta så det gäller att passa på.

Minstingen var alldeles julrusig. Han ville inte äta utan bara leka med "Star Wars" (en liten Darth Wader figur med ljus under fötterna) samt klättra upp i trappen och tala om för alla att nu "är jag större än dig!"När hela julbordet dukats undan kom han visst på att han var lite hungrig ändå då gick det att lura i honom två köttbullar och en prinskorv. Storasyrran var mer sansad och satte med liv och lust igång med pysselboken hon fått av oss och höll igång både sin mamma och min sambo med räkning.

Julaftonen

Vi kom ner till mina föräldrar på kvällen den 23. Mamma hade köpt räkor, hummer och pappa hade inhandlat en flaska vitt vin så det blev en riktigt lyxig inledning på julen. Efter skaldjurskalaset hjälptes jag och mamma åt att klä granen under mycket fniss (Jag tror att vinet kan ha haft en viss inverkan här) då det var lite klurigt att får till belysningen. Mamma bytte nämligen ut den tradtionella slingan mot småljus förra året och jag måste säga att det är riktigt sött, det glimmar liksom mer men att försöka få dem att sitta jämnt är ju ingen idé. Fin blev granen i alla fall tycker jag.

 Själva julafton inleddes med en rejäl frukost tillsammans med mamma, pappa och min mellansyster och hennes sambo. Mamma dukade upp med nybryggt kaffe, hembakta lefsor, svågerns vörtlimpa,  sillsallad, julskinka, inlagd sill och allt möjligt gott.

Efter denna brakfrukost spelade vi TP och snaskade i oss en Paradisask medan mor och far uträttade lite ärenden inne i stan. Därefter drog syster-yster och hennes käresta vidare för att fortsätta fira jul i svågerns föräldrahem och jag och sambon tog en promenad före julmiddagen.

Återigen dukades det upp en massa gott och jag mumsade i vanlig ordning i mig liiite för mycket så att jag hamnade i paltkoma och fick lägga mig på soffan och se på Kalle och hans vänner.



Lite konstigt kändes det att vara den enda systern hemma på julaftonskvällen men det är väl så det blir nu när vi alla är vuxna och håller till på olika håll.

Traditonsenligt åt vi risgrynsgröt och skinkmacka på kvällen. Katten gillar också risgrynsgröt så hon fick slicka rent grytan och eftersom yngsta systern hade oturen att arbeta uppdaterade vi henne via mms om hur kvällen fortskred och om hennes hjärtegull kattens förehavanden.

Det är gott med risgrynsgröt!

Tomten är väl så gott som avskaffad sen ett par år tillbaka så efter Karl Bertil delade jag ut paketen och sedan var det slött soffhäng med fri tillgång på knäck, wienernougat, frukt och nötter samt en liten likör i glaset som fick avrunda kvällen.

En till som blev däst av julbordet.

Julat föräldrahem

Om vi led julstämningsbrist på hemmaplan så blev vi botade så fort vi kom till mitt föräldrahem. Mamma är väldigt bra på att välkomna julen och gästerna och hade som vanligt pyntat i varje vrå.

Julmyset börjar redan vid entrén. Sedan verandan byggdes om hänger det ljus både i taket och blomlådorna under fönstren är fyllda med ris och små ljus. Dessutom hade julbaljan återskapats med hjälp av nya invånare.

Inomhus glimmade stjärnor och ljus. Pappa grymtar varje år om att det går mycket el och att han minsann fått lära sig på brandkursen om hur brandfarliga ljusstakarna är men jag tror han tycker att det är mysigt trots allt.

Det är så härligt varmt och skönt hemma hos mamma och pappa eftersom deras hus är veduppvärmt. Det blir en helt annan värme när man eldar i spisen. Skönt!

Roligast är det att gå runt och se om det har dykt upp något nytt pynt. Nytt för i år var den här stjärnslingan som kantar öppningen från matrummet till köket och den matchande stjärnan på fot i köket. Fint tycker jag!

I den här hyllan får de flesta gamla hederliga julsakerna plats. Tyvärr har tydligen min favorit den gamla tomten med en kruka i form av en flugsvamp strukit med men som ni ser lider inte mor och fars någon tomtenbrist ändå. Sötast är nog tomtarna och miniluciatåget ni ser på hyllan längst ned.

Dan före dopparedan

sprang jag runt och packade väskan, planterade hyacinter och paketerade lite raskt kola och knäck som jag kokat dagen innan när jag upptäckte att vi hade en massa grädde som skulle få förfaras om jag inte tog hand om den. Jag övertalade också sambon om att vi faktiskt var tvungna att städa in julen lite även om vi skulle vara borta hela julhelgen. När det var gjort drabbades jag av lite sorg igen över att vi inte skulle ha någon gran så då rev jag ner pyntlådan och turbopyntade hemmet med några av mina favoriter. Det kändes lite fånigt just då eftersom vi åkte hemifrån ca en timma senare men det var faktiskt mysigt att komma hem och känna hyacintdoft i hallen och se tjocka ängeln så fort man klev över tröskeln.

 

Smygstart på julen

Igår kom sambons familj över för att fira min trettioårsdag i efterskott och för att överlämna julklappar i förskott. Däremot fick den traditionella julmaten vänta. Vi bjöd på trerätters med inspiration från det italienska köket istället. Köttbullar, sill, Jansson och skinka brukar man ju ändå få i sig tillräckligt av under självaste julen.

Vi bjöd på kall vinglögg som välkomstdrink. Det är faktiskt mycket godare än det låter och smakar ungefär som en gott, lite sötare och kryddig variant på sangria om man serverar den med mycket is och apelsinskivor, vilket vi gjorde. Läskande och gott till salta tillbehör och inte lika kvalmig som varm glögg kan bli.

Vi började med gott bröd, grissini, bresaola, salami och serranoskinka( snålade ur när jag såg priset på parmaskinkan),  blandad sallad med fänkål och goda oliver, bredbar chèvreost och pesto framdukade i små skålar så att varje person fick plocka ihop vad de ville ha.



Därefter serverade vi frikadeller i krämig tomatsås med spaghetti  som toppats med mycket grönt och parmesan.

Efterrätten bestod av vaniljpannacotta med hallonpuré på toppen och blandad färsk frukt (apelsin, kiwi, fikon och björnbär). Måste skryta lite och säga att fruktfatet blev sjukt snyggt! Appropå fat så får ni gärna lägga märke till den fina julklappen jag fick av min chef- ett blått serveringsfat från Mateus. (på bilden fyllt med charkuterier).



PS. Om ni undrar var huvudrätten tog vägen så hamnade den i magen innan någon kom på tanken att föreviga den men här har ni har receptet i alla fall Frikadeller i tomatsås.

Ett smärtsamt beslut

Vi har tagit ett smärtsamt beslut. Vi kommer inte att ha någon gran i år. Sambon är lagom road om man inte får hugga den själv och det finns det ingen möjlighet att göra nu. Själv känner jag mig lite snuvad på konfekten men inser att det oförnuftiga i att slänga ut ett par hundralappar på en gran som vi knappt kommer att få se eftersom vi ska fira julen nere hos mina föräldrar och sen kommer vi ju bara vara hemma tillsammans några dagar innan jag ska åka till Paris med en väninna.

Ni får hålla till godo med en bild av 2009 års gran, som var ett av de finaste exemplaren jag har sett. Pyntningen hade ju ändå blivit densamma, traditionell som jag är... ;)