Lucia

Jag vaknade tidigt på luciamorgonen så jag lyssnade till den tv-sända luciamorgonen medan jag bryggde te och dukade fram frukosten. Det var rätt mysigt faktiskt att tassa omkring själv i köket i halvmörkret med musiken påslagen i bakgrunden. Sambon sov som en stock.

Efter frukosten åkte vi raka vägen in till stan. Ingen av oss är speciellt förtjusta i trängseln som uppstår så här innan jul så det var bäst att ge sig ut i god tid. Vi hann klara av de planerade inköpen i rätt tid uppenbarligen för när vi begav oss hem strömmade folk in genomvaruhusens dörrar. Hemma blev det lunch och vila innan det var dags för mig att ta mig in till stan igen. Denna gång för att gå på Luciakonserten i Katarina kyrka med en vän.

Konserten skulle ges två gånger, kl 18 och kl 19.30. Jag var lite orolig för att vi inte skulle få några biljetter och tjatade flera gånger på kompisen som lugnade mig och sa att hon hade fått biljetter fem minuter innan konsertens början förra året och att det säkert inte var någon fara. Riktigt så lätt var det emellertid inte denna gång. Vi fick stå i en lång och ringlande kö som sträckte sig säkert ett tjugotal meter utanför kyrkomuren. Kön slingrade sig dock fram rätt så snabbt och plötsligt stod vi i kyrkoporten. Väl där fick vi veta att biljetterna var slut men att det gick bra att köpa biljetter till nästa framträdande. Sagt och gjort vi köpte våra biljetter och klämde oss ut genom folkhopen som envist stod kvar framför dörren i hopp om att stående få bese luciatåget.Vaktmästarens protester och våra försök att ta oss ut struntade de blankt i. Vi fick gå ut genom nödutgången...

Eftersom vi nu hade en massa tid att slå ihjäl gick vi och åt middag, vilket vi egentligen tänkt göra efter konserten och sedan kunde vi i sakta mak bege oss tillbaks till kyrkan eftersom vi hade våra biljetter redan. Vi hann t.o.m. förse in koffeinberoende väninna med take away latte.

Konserten var verkligen jättefin. Jag tror det var nästan 60 barn och ungdomar i olika åldrar som medverkade. Det fanns hela tre lucior (en stor,två små) som alla sjöng solo och efterhand tågade både lusseknektar och ytterligare småtärnor in. Det var stämningsfullt och vackert men flera av sångerna var okända för både mig och min kompis. Sången var emellertid oklanderlig och jag är fortfarande helt förbluffad över hur höga toner en del klarar av att ta och ändå får det att låta bra. Åttio kroner kostade det men det var det definitivt värt! Fast nästa år ska jag se till att köpa biljett i tid...