I måndags drog snön över Stockholm med omnejd till min stora förtjusning och sambons förtret. Han hatar verkligen kyla, snö och mörker. Själv skuttade jag runt som ett småbarn och tittade lyckligt på snöflingorna som virvlade ner.Detta höll i sig ända till jag kom till jobbet och blev varse vad snöväder betyder för högstadiebarn. Det betyder snöbollskrig. Inne eller ute går lika bra. För lärarna innebär det ett aldrig sinande gnatande på eleverna om farorna med isbollar som träffar ögon och fönsterrutor samt att som en furie mota ut snöbollskastare från korridoren. Inte fullt lika kul men när jag kom hem på kvällen och satte mig vid middagsbordet och såg snön ligga i tjocka, fluffiga moln runt fönsterrutan kom den där barnsliga glädjen tillbaka igen.
I natt drömde jag att all snö hade regnat bort och blev oerhört lättad när jag insåg att så inte var fallet. Just nu faller än mer snö på miljonprogramshusen utanför mitt fönster. Törs man tro att detta orkar hålla i sig fram till jul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar